5.4.11

du är den enda

För första gången i mitt liv fick jag panikångest, jag kunde inte andas efter mina intervaller, fanns ingen kraft. Jag trodde jag skulle dö, tänkte att det här är slutet. Fick en sån otrolig klump i halsen när jag sprang att ingen luft fanns att ta. Antar att det här är en signal från min kropp som säger att jag ska vila. Men det går inte, då måste jag ta tag i mina tankar, jag orkar inte det. Fan va allt är fel. Nu är ingenting bra. Ta mig till dig, gör mig bra. Du fick mig att tro

Inga kommentarer: